suonper_arjo52.jpg

  

  

 

 

 

 

Kommun- och servicestrukturlagstiftning 2007 misslyckad från början

 

 

 

 

 

 


Kommunens ekonomiska resurser


Nuvarande och tidigare regeringspartier har försatt det kommunala självstyret i kris genom att inskränka
på kommunernas möjligheter att finansiera staten. På basen av den nuvarande fördelningen av skatte-
inkomsterna mellan staten och kommunerna klarar inte kommunerna av sina lagstadgade uppgifter och än mindre att ge bättre service åt kommuninvånarna. Fördelningen av skatteinkomsterna skall justeras så att
kommunerna får en större andel av de indrivna skatterna. Staten kan spara in på sina militärutgifter,
EU-eskapader och olika partistöd.

Kommun- och servicestrukturlagstiftning som den sittande regeringen åstadkommit drar grunden undan från det kommunala självstyret och demokratin samt försämrar och begränsar den kommunala servicen. Kommunerna tvingas sammanslå sig till storkommuner.

Kommunernas egen service och produktion försöker man till en stor del överföra för privatföretagare till inköpsservice och underställa nationell och övernationell konkurens. Tillika försöker man avstå från kommunens egen personal på en övergångsperiod på fem år. Detta innebär arbetslöshet för en stor grupp kvinnliga arbetstagare.

Man kan inte ens vid en förnyelse under övergångsperioden garantera att villkoren för kommunpersonalens serviceförhållande bibehålls utan den kommunala arbetsgivaren kan försämra villkoren för tjänsteförhållandet i samband med omplacering av arbetsuppgifter.

Att använda strukturförnyelsen som svepskäl tvingas också kommuner i Nyland att sammanslås.T.ex. Esbo försöker man förena med Helsingfors och Vanda.

Kommunens egen personal eller privatisering


Den privatisering av den kommunala servicen som högern driver fram av ideologiska skäl och den internationella konkurrenssättning som Finlands EU-medlemskap enligt partiet förpliktigar oss till är inte lösningar på hur man ska kunna skapa en god kommunal basservice utan snarare försämrar dessa förändringar servicen. För att erhålla från den privata sektorn en service som är tillförlitlig, har kvalitet och en bra prisnivå kan oväntat utgöra ett problem.

För att den lagstadgade basservicen skall bli korrekt och bra skött utan att det bildas månadslånga köer bör kommunen anställa tillräckligt med egen personal. En kunnig och motiverad personal förtjänar att ha en bra lön och andra arbetsvillkor. Detta bör kommunen också satsa på.


Lösning av kommunalkrisen


En lösning på detta får man dels genom att öka och förbättra kommunens egen service, och dels genom att öka på kommunens egen lönsamma verksamhet som ger kommunen dess inkomster. .Dessutom borde skatteinkomsterna omfördelas mellan staten och kommunerna.


Ökning av kommuninvånarnas otrygghet


Samhället är inte tillräcklig mån om människornas trygghet.

Den ekonomiska otryggheten som beror på en dålig lönenivå, arbetslöshet och sjukdomar har ökat. Kommunen som en omfattande arbetsgivare har också i Esbo drivit igenom en sådan ökning av inkomstfördelningspolitiken som ökar på personalens otrygghet. Dessutom har arbetslösheten ökat när kommunen har privatiserat funktioner. I arbetslivet är rädslan över att förlora sin arbetsplats minst sagt lika allmän som den utmattning som beror på en förlängning av arbetstiden samt den ökade pressen på arbetstagarna.

Otryggheten mot brottslighet har också ökat i Esbo, speciellt brottsoffrens ställning är usel. I praktiken får brottsoffren t.ex. för våldsbrott inte det skadestånd som de är berättigade till då brottslingarna är medellösa och det statliga brottskadeansvaret är kosmetiskt och mycket långsamt.

Ersättning av patientskadorna är på samma sätt beroende av ett skenbart arrangemang då patientförsäkringen inte ersätter patientskadornas offer, om de överhuvudtaget får någon ersättning alls.

Då kommunen inte klarar av att skydda sina medlemmar och ge dem en grundtrygghet borde man åtminstone tänka på att kommunen kunde ha ett kompletterande ersättningsansvar när det gäller statens och patientförsäkringens ersättning i fall av personskador.

En överföring av den kommunala servicen till inköpsservice från den privata sektorn medför för kommunerna och kommuninvånarna nya skadeersättningsproblem. Varifrån får kommuninvånaren ersättning för utebliven och felaktig service? Hur stor betydelse har skatteörets ökning som kommunens nya omfattande skadeersättningsansvar förvållar och hur kommer den enskilda kommuninvånaren över lag till rätta i fråga om servicen. Den vanliga kommuninvånaren har ej råd att väcka dyra åtal mot kommunen eller mot företag inom servicesektorn för utebliven service.